JAG & MIN AMERIKAN DEL 10.

Det var dags att möta hans styvmamma och syster, såklart ville man visa sin bästa sida och charma dom. Jag visste hur viktig hela familjen var för Zak så detta var oerhört viktigt för mig. Jag ville ju att dom skulle tycka om mig men det som skrämde mig mest var att språket skulle ställa till med problem att jag skulle uppfattas som en blyg tjej och för er som känner mig...Ni vet att jag inte är blyg. Men som sagt vi hoppade ut ur bilen och skulle bege oss in i detta massiva hus, något som tåls att säga är att jag var redan väldigt tagen av alla intryck.

Pulsen ökar, svettpärlor börjar att bildas i min panna och jag känner mig lite svag i benen. Detta försökte jag ju såklart att gömma så bra som jag bara kunde, men troligtvis sken det igenom ganska rejält. Jag tror att vi började att lämna av min väska i hans rum och jag minns jag tänkte "man cave" men tyckte också att det var ganska gulligt. Zak har nämligen en liten grej för lampor så rummet var dekorerat i blåa lampor, kanske inte något jag skulle ha inrett med men detta med att vi hade olika smak för inredning kom vi på ganska snabbt. Men som sagt jag kunde inte annat än att tycka att det var lite gulligt. 

Tack vare sociala medier så visste jag lite redan om både hans styvmamma och syster, två oerhört vackra kvinnor. Vi gick emot köket och tanken om detta med att vara formell kom upp i mitt huvud igen men jag behövde inte oroa mig så länge för detta. Jag möttes av en jättehärlig kram av hans styvmamma och hon välkomna mig till dom, jag kände mig omtyckt direkt...Kanske kan låta konstigt men mycket släppte efter den där kramen, jag kände mig som en del av familjen direkt. Inte många sekunder efter kommer hans syster och hon likaså ger mig en härlig kram även hennes kompis kommer fram att ger mig en kram. Så mycket kärlek på en gång, underbart. Om jag inte minns fel (Jag skriver det ganska ofta va? Skyller på mitt fruktansvärt dåliga minne) så sa hans systers kompis något i stil med "You were right, she is beautiful" och tittar på hans syster. Detta var något som jag absolut inte var van vid att någon bara sådär ger mig en komplimang från tomma intet, svenskar är ju inte kända för att vara öppna utan det fokuseras mer på avundsjuka. I vilket fall blev jag väldigt glad över komplimangen. 

Skrattar inombords åt mig själv, varför gör man alltid såhär? Ni vet när man bygger upp så mycket spänning och nervositet inombords men egentligen vet man att det troligtvis kommer att gå bra. Jag kan inte tala för er men jag är en såkallad expert på detta. I vilket fall så kände jag mig väldigt hemma direkt, allt var så avlappnat. Trots att jag var lite knagglig på mig engelska (tycker jag), av en säker källa har jag fått veta att dom tyckte jag gjorde ett bra jobb...Jag vill inte hänga ut någon och vill inte att min säkra källa ska avslöjas, lol. 

Wow, pang sa det bara så kom min jetlag. Alltså det slog mig då hur länge jag hade varit igång utan att riktigt slappna av och så fort jag blundade så kändes det som jag satt i en skottkärra och någon körde mig slalom...Med andra ord en vinglig resa. Jag var så lättad att vara framme samtidigt som jag redan fasade för resan hem för den skulle jag ju behöva göra alldeles själv, sjukt att tänka på det direkt när man hade kommit fram men jag antar att jag var lite ärrad.  Vi gick tillbaka till hans rum och jag la mig i sängen, jävlar vad skönt. Jag andades ut och minns att tröttheten vara svepte över mig. Jag minns att vi försökte få till den där kyssen igen, låt mig säga såhär att det kunde ju inte bli sämre än den som hände på flygplatsen, det gick bra men alla smaskiga detaljer håller jag för mig själv, varför? Av respekt. And also he is mine girls, don't even think about it. 

Klockan var väl runt halvsju på kvällen när jag landade i Oklahoma City så vid detta tillfället hade väl klockan passerat kanske halvnio, önskar att jag kunde säga att vi stack iväg och hade latjo lajban men vi låg i sängen hela kvällen och bara njöt av varandras sällskap och inte nog med det så skulle han åka iväg och jobba om några timmar. Jag var väl kanske lite nervös att sova själv första natten, hade jag haft ett vettigt svar på varför så hade jag såklart givit er det men det har jag inte. Om jag tänker efter och försöker förstå varför så det mest realistiska måste väl vara att man var så långt hemifrån och jag var ju ensam även om jag inte var ensam, krånglig mening men jag är säker på att ni förstår. Morgonen därpå skulle jag försöka väcka honom lite sött, det gick inte riktigt som jag ville...
Fortsättning följer...

Första bilden på oss tillsammans. Amerikansk tid 14/6-18 18:30 Svensk tid: 15/6-18 01:30
 











Elin    •     •  

Men alltså, igen, så sitter jag här och säger högt för mig själv "men ååååh, vad fint".... Och jetlag, i helvete alltså! Reste själv till LA och tänkte innan att det nog går bra, oj vad fel jag hade. Trött på en sekund när klockan blev 21.
När jag kom hem sen efter några månader ska vi inte ens prata om. Dessutom ett kort stopp på 3 veckor hemma över jul. Kom hem kl 23, 22/12. hahaha, bra planering :-)

Svar: Vad fin du är ❤️ det där med jetlag är inte att skoja om alltså 😂
Elin Amour

A    •     •  

❤️










Kom ihåg mig?