JAG & MIN AMERIKAN DEL 3.

Fortsättning...
Jag vet att det blir många inlägg om min och zaks möte, men deal with it.

Så vart var vi? Jo just det.
Utan någon som helst förvarning ringer det på min telefon men det är inte min vanliga ringsignal utan den när någon ringer till på messenger.Tänkte väl inte så mycket mer på det än att jag trodde att det var en av mina bästa vänner som alltid ringer via messenger. Springer ifrån toaletten för att svara...

"Zak ringer dig"
Jag minns att jag skrek " Nej, vad fan är de här?" Jag fick sån panik men jag kunde ju inte låta bli att svara heller, detta var ju min chans att få höra hans röst för första gången. Under dom långa sekunderna telefonen ringde så sprang det miljontals av tankar igenom mitt huvud...men sen tryckte jag på den gröna luren.

Ett blygt och tyst "Hello" kom fram, jag kan sätta tusen kronor på att han måste trott att jag hade ljugit om min ålder för det lät då inte som att jag var 27 år, ta bort sisådär 15 år så hamnar vi nog rätt. Oh my god, hans röst och dialekt...Jag var såld direkt. Hade han bett mig där och då att bita mig i stortån och låta som en apa jag hade gjort det utan att tveka. Han lät inte det minsta blyg och såklart började min hjärna sväva iväg igen. Hur i självaste kunde han vara så lugn? Jag minns ingenting av det samtalet mer än att det var väldigt blåsigt och att han snackade om att han inte kunde prata så länge på grund av att han var iväg på militärövning.

Jag var ju fortfarande såklart skeptisk till allt, men det höll jag mycket för mig själv. Jag hade ju faktiskt bara sett honom på bild, han kunde ju vara en catfish? Tiden under hans sommarträning var som sagt väldigt jobbig, jag trodde aldrig att det skulle ta slut och jag började få slut på energi. Men sen kom dagen då han skulle åka hem. Ingen var gladare än mig eller jo förlåt mig. Zak var väldigt glad, berättade jag att dom inte fick duscha under sommarträning? Nu var ju inte jag där och kunde lukta på honom men han luktade säkerligen inte sommar direkt, snarare surt och svettigt. Jag tyckte så synd om honom, tänk er själva att inte få duscha när man vill? Nä det där är inget att hänga i julgranen. 

Nu när han äntligen var hemma bestämde vi oss för att vi skulle prata över facetime för första gången. Nervös som jag är sprang jag runt i min lägenhet som en virrig höna och visste varken upp eller ner. Min mamma var här också...morlaiskt stöd...eller inte. Mamma satt i soffan och skrattade åt mig och i ärlighetens namn var ganska skeptiskt emot allt detta fortfarande. Vi hade våra argumentationer men idag när jag har lugnat ner mig angående allt förstår jag henne. Även om jag är vuxen är jag hennes barn och att hennes dotter pratar med en kille på andra sidan jorden...Hade min framtida dotter gjort det hade jag nog också givit henne det onda ögat. 

Min kära mamma vet att jag är väldigt spontan och impulsiv så hon trodde jag skulle ta mitt pick och pack, flytta till usa och lämna alla här. Men där serru mamma hade du fel, för det där hade ju redan jag och zak pratat om. Men nog om mig och min mamma det är ju inte vi som är intressanta i detta inlägget eller hur? Säger ni något annat så ljuger ni. 

Jag gick och väntade, väntade och väntade på att han skulle ringa. Klockan sprang iväg men han ringde inte och yttligare en gång började hjärnan spela sitt spel. Han kommer inte ringa, han vill nog inte prata och han vill nog inte se mig. Två sekunder senare när man suttit och klankat ner på sig själv, vad händer? Han ringer såklart. Där är han och hans oerhört söta ansikte, alltså girls and boys... mumma! Jag mnns att jag satt ute i mörkret på balkongen i typ 1,5 h, det kändes som fem minuter. Tyvärr var han tvungen att lägga på och jag fick en klump i magen...Varför ska vi sluta prata vi har ju precis börjat? 

Jag var så nervös under facetime samtalet så jag rökte upp ett halvt cigarettpaket. När vi väl hade lagt på luren så svävade jag runt på moln och mamma tyckte såklart jag var jättetöntig. Jag ville bara ringa upp honom igen och höra hans röst igen. De kommande dagarna försökte vi prata över facetime varje dag och vi började prata om att träffas. Yes people, nu kommer jag till the good stuff. 

Vi började titta på augusti och vi båda tyckte att det lät som en bra månad...Men det var tre månader bort och min första tanke var hur fan ska vi klara det? Det är så länge dit och det kostade så mycket pengar. Planen var att han skulle komma till Sverige första gången vi skulle träffas, men sen hände det något...
Fortsättning följer...
 











Kom ihåg mig?