Fortsättning...

På söndagen samma helg bröts äntligen tystnaden och låt mig vara ärlig en gång till...Jag vet inte om det var han eller jag som skrev. Vid denna tidpunkten kände vi fortfarande inte varandra alls, jag menar vi hade ju bara snackat en stund över en chattsida på nätet som inte hade det bästa ryktet på stan. 

Snappisar flög fram och tillbaka, vi började verkligen få en bra conection. Tillslut flög det där välkända gula hjärtat upp jämte hans namn på snapchat, yes vi var bästa vänner på snapchat. Jag skulle vilja rabbla upp alla romantiska saker som vi skrev...om vi skrev dom. Jag har ingen aning vad som stod i alla våra snappisar och jag på tok för lat för att ens öppna och skrolla igenom. Det var säkert en gott och blandat påse, allt ifrån vardaglig skit, romantik och snusk. Ni som säger att ni inte pratar snusk ni ljuger.... alla gör de, eller? Vi gjorde det i alla fall.

Efter en tid kände väl både han och jag att snapchat hade haft sina glansdagar för oss. Som den FBI agent jag är sökte jag upp honom på facebook. MEN..Jag satt och vågade inte riktigt trycka på knappen och skicka iväg den där vänförfrågan först...Let's be honest. Jag kände honom inte, han kunde vara vem som helst...Ville jag att han skulle se mina bilder? Tillslut tog jag modet till mig och klickade.

Uppdrag granskning var igång. Jag satte mig och snokade så mycket jag bara kunde, tills jag tog modet till mig igen och skrev till honom mitt första meddelande över messenger till honom var "Well hellooooo”

Varje dag skrev vi så mycket vi bara kunde, men det var inte det lättaste med tanke på tidskillanden mellan Sverige och Usa. För er som inte vet är usa sju timmar efter oss och ja det var fruktansvärt jobbigt vissa dagar när man inte kunde prata så mycket som man ville. Inte nog med det så var han iväg på militärträning i två veckor så han var busy as fuck...

I början såg jag det mest som en fantasi, vi kommer aldrig ses m.m men ju mer tiden gick började jag få känslor för denna killen. Jag vet sjukt, hade ju aldrig träffat denna nissen innan. Jag valde att berätta för mina vänner oh familj att jag hade börjat snacka med en kille ifrån Usa. Jag möttes av både motgångar & glädje när jag valde att berätta detta, vilket var okej för mig för jag förstod dom. Men allt det började släppa mer och mer när alla runt omkring mig förstod att jag verkligen brydde mig om denna killen. 

Vi började prata mer och mer om att försöka få till ett telefonsamtal, vi visste ju nte ens hur den andra personen i fråga lät, jag var skit nervös. Jag försökte samla mig och andas inför detta, det här var ju inte som att snacka med en svensk kille. Jag skulle vara tvungen att försöka göra mig förstådd på engelska och jag som har så svårt att ibland göra mig förstådd på svenska, hur skulle detta gå? Jag visste ju också att han var iväg och var super upptagen hela tiden,  så det som hände sedan kom som en chock...